Vad är det som händer? Här firar vi femåring i dagarna tre och det sockerchockas hejvilt till både höger och vänster. Idag var det dags för glasstårta med vagnar lastade med krossad jättepolkaklubba, kex med mera. Dessutom känner jag mig jäkligt stolt över skapelsen. Ingen ordning här inte med andra ord. Jag fegade ur och vågade inte bjuda på den berömda vattenmelontårtan. Men det bästa av allt är ju att det aldrig är försent för nya friska tag. Med svullen och bubblig mage, trötthet som ett ålderdomshemsom är det skönt att veta jag är åter på banan imorgon efter några syndens dagar.
Glädjande var att det inte var godiset i fiskdammen (ja jag föll i sockertransen även där om än ganska få bitar) som uppskattades mest av barnen utan de små playmobilbyggsatsena.
Nästa år ska jag banne mig testa gästerna på melontårtan och gör den succé då kommer jag känna mig riktigt glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar