Så här efter alla helger kan man göra riktiga reaklipp i mataffären. Häromdagen köpte jag ett kilo innerfilé av hjort för halva priset. De var märkta med "bäst före" samma dag som jag köpte dem. Det finns två typer av datummärkning för livsmedel i butik; "bäst före" och "sista förbrukningsdag". Det är skillnad på dessa båda datum. Båda är visserligen fegmärkningar där "bäst före" är den fegaste, det vill säga den märkning som har innebörden "allra bäst före detta datum men inte obrukbart därefter". Det finns med andra ord ingen anledning att oroa sig över att använda ett livsmedel som passerat sitt "bäst före" datum något. Snarare bör vi oroa oss över den mängd mat som slängs på grund av att vi i onödan tror att den är oätbar. Min rekommendation är att lita mer på sig själv och sitt sunda förnuft än märkningen på förpackningar. Lukta, smaka, titta, känn.
När jag kom hem tog jag direkt av plasten från den plastförpackade hjortfilén, la den på en tallrik och satte den i kylskåp. Det ger köttet möjlighet att möras ytterligare innan den ska tillagas. Vid lunchtid dagen efter tog jag ut det så att det inte skulle vara kylskåpskallt vid tillagningen. Ett par timmar senare brynte jag det hastigt runt om och kryddade med salt och peppar innan det åkte in i ugnen. Eftersom det var innerfilé var den ganska tunn och tiden i ugnen blev därför ganska kort innan termometern visade 65 grader och köttet fick komma ut. Nu till det viktigaste: vilan. Köttet behöver vila för att bli så där oförskämt mört. Hemligheten då är inte en kvart, inte en halvtimme och inte tre kvart. Det ska, enligt min hemliga kärlek, Gordon Ramsay, vila minst två timmar. Det gäller allt från filé till hel fågel med mera. Precis före servering kan det sättas in i drygt femtiogradig ugn om det önskas varmare än rumstempererat.
Till filén hade vi en stekt sallad på mangold, savoykål och halloumi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar